Denna dagens sanna erkännande

När jag vill känna mig lite deprimerad och oförstådd så sätter jag på KENT.

För fy fan i helvete vad dålig musik det är.

Jag blir arg. Dessa män i 30 (40?) års åldern borde veta bättre än att få förvirrade tonåringar känna sig frälsta när ännu en av deras skit-cd släpps med deras skitmusik som ENBART borde få lov att spelas på festliga tillställningar så som begravningar, rådjursjakt, sälklubbar dagar och härliga dagen-efter-dagar när man bara vill skjuta sig själv med en avtrubbad kula stänkt med aceton.

Fan vad arg jag blir. Jävla skitmusik.

Den som googlar KENT och hittar en bild där idioterna ler vinner 100000000000000 riksdaler av okänd valuta. Fan fan fan.

Så, nu är jag av-argad.

(och nej, jag lyssnar överlag inte på hejsan-jag-är-glad-för-ingen-anledning-jag-älskar-att-ha-rosa-kläder-och-tugga-tuggummi-pop)


On the other side of the mirror

Vi har fått ett nytt badrumsskåp och med den medföljer en ny stark och framför allt ljus lampa. Vi fick detta av förvaltarna för vårt gamla badrumsskåp ramlade ihop, sakta men säkert.

Detta är inte bra.

Jag gillade det gamla ljuset som det gamla badrumsskåpet gav. Det gav ett härligt sken av förnekelse. Jag hade vant mig vid att sminka mig i lagom mycket mörker och framför allt vid att huden hade en härligt jämn ton.

Nu har jag ju tydligen inte tittat mig själv i en spegel med ordentligt ljus under dessa år vi bott här. Visste ni till exempel att jag har en liten liten liten, tack och lov; blond påbörjan till unibrown? Nej? Nä, inte jag heller, men nu vet jag. Tack Fastighetsförvaltarna.


Cecilia Andersson - Nationalencyklopedins definition på blek.

Men nu hänger det nya skåpet där och jag ser det som en ännu större anledning till att flytta. Nu.