Inbrott och besvikelse
Igår kväll hade vi inbrott i lägenheten...
Jag, Jona och Mikaela hade precis satt oss i köket och tagit första ölklunken när vi hör dörren öppnas i hallen. När Björn kommer hem om kvällarna brukar han alltid säga hej, men inget hej kom. Så jag skriker "hej!?" och dörren stängs snabbt igen.
Läget är skumt. Vi springer ut i hallen och allt vi kan se är tre blöta fotspår på entrémattan, ett steg in, ett steg mot jackorna och ett steg mot dörren igen. Jag springer ut i trappuppgången och var beredd på att stå ansikte mot ansikte mot en hemlös eller .. ja, liknande, för sådant händer här, det är ju efter allt Möllan och där det finns hjärterum finns det stjärterum. Typ.
Jag möter ingen luffare, eller liknande, men ser däremot en människa med svart handske försvinna ner längs trappräcket mot bottenvåningarna, snabbt som fan. Jag skriker "jag ser dig!!" och då försvinner han snabbt mot någon våning.
Lite omskakad och förvirrad, men ändå inte särkilt oroad, vänder vi tillbaka in i lägenheten. Skrattade lite och skakade på huvudet "fan vad skumt" och "vad var det om". Man är tydligen så pass trög att man inte förstår att man precis fått inbrott (att man blivit inbrott'ad?) Det är det sista man tror ska hända när man sitter i köket i hemmets trygghet och har trevligt. Det är också det sista man vill tro.
Jonas skolväska är nu försvunnen och Mikaelas väska också. Bägge två stod precis vid skorna i hallen. Det hela gick på 5 sekunder.
Lång historia kort; Jona ska döda killen men han är borta, ingen granne har sett någonting. Däremot har en granne våningen över också hört någon dra i hans dörr. Vi letar fotspår i snön och jag lackar.. som vanligt. Polisen kommer och drama drama drama ..
Det som gör mig ännu mer förbannad är att vissa saker som hände kan betyda att någon i huset vet mer..
Det som gör mig ännu mer förbannad är att jag nu, dagen efter, känner lite oro över att vara själv hemma.
Vi bor på 9:de våningen, jävligt naivt av mig att tro att oddsen att få inbrott så högt upp är mindre.
Och så går man genom alla "tänk om.. "
Tänk om ingen av oss skrikit hej när dörren öppnades. Hade brottslingen då fortsatt in i lägenheten, och vad gör man då när man står öga mot öga mot honom?
Tänk om han inte ville sno något, utan ville skada något?
Tänk om Kaikoo hade varit här, hade hans skall faktiskt kunna avskräcka brottslingen att överhuvudtaget sätta ett steg innanför dörren?
Tänk om han fick tag i några nycklar?
Tänk om Jona hade fått tag i honom? Här är mycket droger i kvarteret och jag är helt övertygad om att killen var påverkad. Tanken att någon gör inbrott annars - opåverkad, är på något sätt ännu mer deprimerande.
Tänk om vi bara hade låst.
All I wanted was a beer.