Kära dagbok,

Man tar som bekant bara bilder utav de lyckliga stunderna tillsammans. Resten, dvs de olyckliga studerna, går man och grämer och svär över som vilken bitter tantajävel som helst. Fan vilka idioter ALLA andra är, inte jag. Och går man inte runt på det viset så skriver man ner det någonstans.

Ja, jag skriver dagbok. Det är dagens erkännande. Fan vad töntig jag är.

Men vet ni vad? Oavsett vad som står i den rosa töntiga bokajäveln så säger en bild mer än tusen ord.
















Oj vad lyckliga vi är. Jona ser ut att gråta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback