Jag tror inte på Gud. Alltid.

Jag tror inte på Gud. Men jag tror på människan och att alla behöver varandra för att bara vara och bara vara sig själva. Idag när min bror, mamma och jag var på minnesgudtjänsten för de som har gått bort under år 2008 på eriksfälts församlingshus fälldes det tårar, fast jag inte alls ville. Jag skulle vilja minnas mormor med ett leende och känna värmen sprida sig, jag skulle vilja hylla hennes liv.

Men jag är inte där än, inte alls, och det är tillfällen som nu ikväll som man känner en nästan religiös känsla med att sitta i en sal med andra människor som också mist sina nära och kära. Gemenskap är ibland nyckeln till välmående.

Äh, vet inte vad jag ville få fram. Situationen är sådär.

Dags för mer glass.


Kommentarer
Postat av: frida

var sak tar sin tid. jag är inte heller där än, hur mycket jag än försöker.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback