.Cecilia Andersson.

Egentligen vill jag bara ligga i en park nu, men jag har fastnat alldeles för länge framför "Bröderna Lejonhjärta".
Egentligen hade jag velat tränat imorse, men påskgodiset måste ju ätas upp.
Egentligen borde jag bara välja en utbildning nu och trycka på "ansök"-knappen, men Jonathan har blivit bränd av Katla och håller på att bli förlamad.  Hur kan jag då tänka på något annat? Skorpan är så söt., vad gör han nuförtiden?

Helgen har varit rätt så mysig, stugpysslande, morfarbesökande med fint avslut av fest - klassiker.

Skickade sms till Teresa och frågade om hon var ledig, hon svarade nej och frågade om jag skulle se på matchen. Jag svarade ja och undrar fortfarande vilken match hon menar?

Vi har för övrigt klarat Zelda - Ocarina of Time denna helg, något som, utan att överdriva, har tagit mig 10 år att göra. Jag har aldrig varit så stolt över Jona som nu. My hero. Nu kommer jag däremot sakna det - som fan, aldrig kan man vara nöjd.

Nu är Skorpan och Jonathan Lejon döda och mitt liv måste gå vidare, ciao.

Jaha, nu är Annika Östberg i Sverige och ska få träffa sin mamma, vilket är något hon längtat efter står det i stora rubriker. Är det ens en giltig rubrik? "Jag vållade till annan mans död och nu jag vill träffa min mamma - buhu" 
Hallelulja och hela svenska folket jublar.
Men vänta lite, jag fattar inte hysterin. Historian är att Annika bodde och vistades i USA, hennes pojkvän är en ökänd pundare som när han är hög en kväll skjuter en kille. Annika tar då pistolen, laddar den och ger tillbaka den till sin pundarpojkvän - som var alldeles för hög för att kunna ladda den själv. Vilket leder till att en polis skjuts ner. Är inte det väldigt korkat?

Visst är 28 (?) år lång tid i amerikansk fängelse, eller i vilket fängelse som helst, men vad gör att denna kvinna förtjänar såhär pass mycket uppmärksamhet och sympati?

Äh, jag blir så lack.

Det är så mycket jag skulle vilja göra nu.
Lära mig flyga, ta en utbildning så jag blir lite smartare bara-sådär, skynda på tiden så det blir augusti och äta god mat inom en timme. Anar du vilken stress jag ligger under med?

Men det kommer bli att jag faller, blir dummare, mars-april-maj-juni-juli kommer gå exakt lika snabbt som det är meningen att det ska göra och den goda maten? Blir om 4 timmar; jag hinner svälta ett litet tag till.

För övrigt är jag nu på sista sidorna på boken Cell av Stephen King. Läs den och rys, bli rädd och sen lite orolig. Som jag.

Over and out.

Börjar som ett alldagligt nyhetsprogram tills mini-xena dyker upp!
haha, sätt på ljud btw.

´

Första veckan på Ängelholmsgatan 6 hade vi ingenting utom varandra.
Såhär kunde det bli då.
Sätt på ljud.

Imagine a life without tv.

puss

Jag tänkte för en gång skull göra något åt mitt hår på en lördag så jag står böjd över badkaret och fixar med en inpackning. Eftersom jag är retard och brukar inte syssla med sånt fattar jag inte att man inte ska headbanga när man står böjd över ett badkar.

Oh jag vill inte.
Om ärligheten ska fram har vi inte haft en försäkring på.. massa månader.
Nu har jag fått en påminnelse om att betala en "ungdomsförsäkring hem" och jag vill inte, det kryper i mig.
Jag resonerar nämligen på det sättet att ingenting har ju faktiskt hänt, det har inte brunnit och vi har inte haft inbrott. Vad ska vi med en försäkring till? Sen minns jag..

Vi är inte helt kända för att INTE vara vimsiga. Nycklar har tappats bort, likaså plånböcker. Jag har den phataste cykeln (enligt mig själv iaf) som säker någon lömmel vill ta, jag slår mig lika ofta som jag bytar kläder, och vi slår sönder någonting lika ofta som det är reklampaus på tv. OCH vi har hund. Dessutom ska vi ha fest om två veckor!  AY AY AY. Ingen som vet om det än bara.

För övrigt tänkte på detta när jag såg en aggresiv joggare i parken igår. Är rånare rädda för att bli rånade? Och känner de konkurrans sinsemellan? Oh the irony.

.
Denna lapp lämnade vi till en dansk servitris. Hon log inte ens. Inte ens ett smile. Såna är dem! Danskar alltså. Uppskattar inte sann humor.

usch vad jag har varit sjuk.
feber, kräkt snor och varit allmänt fräsch har varit min visa den senaste veckan. Jag vet att det är mitt eget fel, men det är ju så jobbigt att erkänna. Från och med nu lovar jag mig själv att aldrig se till att frysa.
Mer sol till folket, vi törstar efter den nu!

Höll precis på att städa sovrummet och hittade en till synes ordinär svart träpenna från ett resort på Malta. Tänk så liten världen är.

Jag fantiserar om att denna träpenna färdats i någons ficka över hav och land, genom passkontroller och kanske använts för att lösa ett korsord på vägen under en lång väntetid på ett tåg, för att sedan på något sätt landa på Möllan, Sverige.

ELLER så har den varit med på ett kryssningsfartyg. Bytat ägare över ett biljardbord och sedan bott i USA ett tag för att sedan flyga över till Paris ... och sen vet jag inte hur fan den kom hit..

Skillnaden med att bo hemifrån är att det är dyrt. När jag bodde hemma var jag helt säker på att i min första lägenhet skulle ALLA hänga, jag hade sedan länge planerat hur den skulle se ut och inte fan skulle det bo någon annan med mitt namn under mig. Dessutom skulle jag bo centralt, ha en massa hundkompisar till kaikoo och sovrummet skulle vara sådär klassiskt snyggt, med en twist, och med massa kuddar att somna i. Ett av rummen skulle INTE lukta marijuana/blöja, så gick min tankegång.

Vår lägenhet är idag ingen fritidsgård, och jag känner mig tyvärr gammal nog att kunna säga att det är rätt så skönt. Under mig bor Cecilia Andersson som får mina räkningar, i kontrast till det får jag inkassokrav. Det ser inte riktigt ut som jag vill och jag vet inte vem som strategiskt lagt ut dammtussar lite här och var. (Mamma? Som en form av payback?)
Eftersom jag bor runt Möllan finns här massa hundar. En del går i strypkoppel, andra är obehindrat lösa och resten är inte coola nog åt min vita spets.
Rummet som tills idag ingen velat vistas i går det nu runt en målare i. Han har gjort det i två dagar. Han har ingen aning vad som luktar, men antar att det försvinner när han har målat väggarna. Jahapp, jag känner mig fortfarande orolig för att det ligger en forna marijuanarökande död råtta under golvet. Men nu är det han och jag hemma. Jag och målaren alltså och jag är hungrig. Han ser inte hungrig ut. Är det okej att laga mat till sig själv när man har hantverkare hemma? Oskar?

Måste ju bara nämna att tipset vi fick av fastighetsskötaren var att vädra. Vilket ledde till att fönstret stod öppet i 3 månader.. Det kvittar hur kaxig och tuff jag själv tycker att jag är, att ringa och klaga och be om saker är jag INTE duktig på.

Men vet ni vad? I'm freakin happy ändå.

(förra veckan kom jag hem med en autograf från Edward Munch, en förfrågan om en träff på mitt hotellrum och ett mordvapen. Jag gillar mitt jobb.)

 
Kaikoo mitt i ett hopp-försök att titta efter vad som finns på bordet.