I'm just a teenage dirtbag, baby, like you
Skillnaden med att bo hemifrån är att det är dyrt. När jag bodde hemma var jag helt säker på att i min första lägenhet skulle ALLA hänga, jag hade sedan länge planerat hur den skulle se ut och inte fan skulle det bo någon annan med mitt namn under mig. Dessutom skulle jag bo centralt, ha en massa hundkompisar till kaikoo och sovrummet skulle vara sådär klassiskt snyggt, med en twist, och med massa kuddar att somna i. Ett av rummen skulle INTE lukta marijuana/blöja, så gick min tankegång.
Vår lägenhet är idag ingen fritidsgård, och jag känner mig tyvärr gammal nog att kunna säga att det är rätt så skönt. Under mig bor Cecilia Andersson som får mina räkningar, i kontrast till det får jag inkassokrav. Det ser inte riktigt ut som jag vill och jag vet inte vem som strategiskt lagt ut dammtussar lite här och var. (Mamma? Som en form av payback?)
Eftersom jag bor runt Möllan finns här massa hundar. En del går i strypkoppel, andra är obehindrat lösa och resten är inte coola nog åt min vita spets.
Rummet som tills idag ingen velat vistas i går det nu runt en målare i. Han har gjort det i två dagar. Han har ingen aning vad som luktar, men antar att det försvinner när han har målat väggarna. Jahapp, jag känner mig fortfarande orolig för att det ligger en forna marijuanarökande död råtta under golvet. Men nu är det han och jag hemma. Jag och målaren alltså och jag är hungrig. Han ser inte hungrig ut. Är det okej att laga mat till sig själv när man har hantverkare hemma? Oskar?
Måste ju bara nämna att tipset vi fick av fastighetsskötaren var att vädra. Vilket ledde till att fönstret stod öppet i 3 månader.. Det kvittar hur kaxig och tuff jag själv tycker att jag är, att ringa och klaga och be om saker är jag INTE duktig på.
Men vet ni vad? I'm freakin happy ändå.
(förra veckan kom jag hem med en autograf från Edward Munch, en förfrågan om en träff på mitt hotellrum och ett mordvapen. Jag gillar mitt jobb.)
Kaikoo mitt i ett hopp-försök att titta efter vad som finns på bordet.
Vår lägenhet är idag ingen fritidsgård, och jag känner mig tyvärr gammal nog att kunna säga att det är rätt så skönt. Under mig bor Cecilia Andersson som får mina räkningar, i kontrast till det får jag inkassokrav. Det ser inte riktigt ut som jag vill och jag vet inte vem som strategiskt lagt ut dammtussar lite här och var. (Mamma? Som en form av payback?)
Eftersom jag bor runt Möllan finns här massa hundar. En del går i strypkoppel, andra är obehindrat lösa och resten är inte coola nog åt min vita spets.
Rummet som tills idag ingen velat vistas i går det nu runt en målare i. Han har gjort det i två dagar. Han har ingen aning vad som luktar, men antar att det försvinner när han har målat väggarna. Jahapp, jag känner mig fortfarande orolig för att det ligger en forna marijuanarökande död råtta under golvet. Men nu är det han och jag hemma. Jag och målaren alltså och jag är hungrig. Han ser inte hungrig ut. Är det okej att laga mat till sig själv när man har hantverkare hemma? Oskar?
Måste ju bara nämna att tipset vi fick av fastighetsskötaren var att vädra. Vilket ledde till att fönstret stod öppet i 3 månader.. Det kvittar hur kaxig och tuff jag själv tycker att jag är, att ringa och klaga och be om saker är jag INTE duktig på.
Men vet ni vad? I'm freakin happy ändå.
(förra veckan kom jag hem med en autograf från Edward Munch, en förfrågan om en träff på mitt hotellrum och ett mordvapen. Jag gillar mitt jobb.)
Kaikoo mitt i ett hopp-försök att titta efter vad som finns på bordet.
Kommentarer
Trackback