the freak show must go on.


Imorgon blir jag 23.

23.

... 23.

Hur i helvete blev jag det? Jag? Känner mig definitivt inte äldre än 16 år ur många några aspekter. Mer än att jag har vunnit kontroll över finnarna och har vardagliga tankar om "vart går skatten egentligen?"
Skillnaden idag är mest att jag aldrig ställa mig på en skateboard eller inlines utan att tänka på mina knän först..  Eller som nu i veckan när Nicklas berättade att träningen skulle börja igen och min första tanke var.. "... jag kommer dö"
Men nickade och verkade ivrig iaf, för det är den reaktionen jag förväntar mig av mig själv.. för 8 år sen. För längst inne är jag det, glad och ivrig, jag vill bara inte slå mig. Känns som om mitt läkekött har förmultnat.

Oh, jag vill inte bli äldre. Inte nu längre iaf, det räcker såhär, jag trivs bra nu.
Det blir faktiskt bara svårare och svårare att åka Barn på bussen.

Oh well, jag kommer vara ivrig och glad imorgon, men innan jag går upp ur sängen vill jag hitta mina morgontofflor så jag inte halkar på mitt parkettgolv. Sådeså!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback