When Chuck Norris speaks, everyone listens. And dies.
Om du har en rolig historia som handlar om dig och din respektive partner så innebär det inte automatiskt att alla andra kommer tycka den är lika rolig.
Så när jag i fredags ivrigt försöker berätta om när jag och Jona nockade varandra buliga i duschen häromdagen för en såndär-som-man-inte-riktigt-känner-helt-bra-men-ändå-hade-hälsat-på-i-stan-person, kanske jag skulle stoppat mig själv innan jag ens vände huvudet åt hans håll. Kände inte riktigt att det roliga kom fram och den pinsamma tystnaden inföll snabbt. Var det att det egentligen var en naken-historia om två han inte kände om eller att det här personen helt enkelt avsaknar humor, i'll never know.
En sak är iaf säker, jag måste nog samla på mig fler historier.
Vad har du lärt dig i helgen?
It's that time of the month.
Ingen kan ha undgått mordet på Therese Johansson Rojo. Det är hemskt, fruktansvärt och föraktfullt, precis som alla andra onödiga mord.
Men det är inget nytt. Människor försvinner dagligen och detta är ingenting som vi inte vet. Att säga att det måste stoppas är en självklarhet, men ingen vet hur. Var någonstans börjar människans behov av att skada andra? När deras pappa lämnar dem eller när de fick IG på ett viktigt prov? Men vad som förvärrar hela situationen är människors reaktion, och deras otroliga nyfikenhet .. som bara kan stillas av att sitta och googla allt nuförtiden. Goggle, en nyckel till låsta dörrar. Dörrar som kanske borde vara stängda och inte öppnas.
Jag ska erkänna att jag är inte sämre, jag googlade hennes namn och fann hennes facebook. Jag var mest nyfiken vad facebook gör när en medlem går bort. Minns Lunarstorm som satte ett litet moln med en vit duva ovanför den avlidnes profilbild. Inget av detta slag fanns på fejjan. Fann däremot en nyskapad sida till hennes minne, skapad av hennes vänner. Det var här jag börjar bli irriterad. På denna sida hade en människa, som inte kände henne, som skrivit ett inlägg där hon först beklagar förlusten, och sen frågar vidare vad som hände, vem som gjorde det och varför. Puss och kram, ses på stan. Ingen hade svarat på det. Skönt tänkte jag. Bara för att en person går bort betyder det inte automatiskt att dess integritet försvinner.
När jag är irriterad på något vill jag läsa mer. Så jag hittade ett forum om mordet. Jag kanske är gammalmodig, men jag anser att polisen får sköta sitt arbete och människor som inte vet någon bakgrundshistoria ska hålla sig utanför. Inte hitta på egna versioner och inte anklaga oskyldiga personer. Här kryllade det av versioner av okunniga människor, och en och annan jubelidiot som påstår att det gör ingenting "hon var ändå en guling". Brinn.
Dessutom såg jag en tjej som stolt skrivit att hon hade minsann skickat ett mail till facebook och bett dem stänga ner Therese's konto. Och nej, denna tjej kände inte heller Therese, alls. Och när en annan forumsskrivare frågade varför hon skickat detta mail svarade hon att "för jag är vuxen och kan göra vad jag vill" Där är så mycket fel i det påståendet att jag kokar, brinner och skakar lite.
Fullkomligt upp till föräldrarna vad som ska hända med den stackars flickans facebook, absolut inte upp till en främling. Who died and made her God. Egoistiska besserwisser.
Har vi verkligen ingenting att göra med våra egna liv att andras är mer intressanta? Eller finner vi bara andras liv mer intressanta för att våra egna är så tråkiga?
Oh, jag pms'ar. Jag känner det.
Men det är inget nytt. Människor försvinner dagligen och detta är ingenting som vi inte vet. Att säga att det måste stoppas är en självklarhet, men ingen vet hur. Var någonstans börjar människans behov av att skada andra? När deras pappa lämnar dem eller när de fick IG på ett viktigt prov? Men vad som förvärrar hela situationen är människors reaktion, och deras otroliga nyfikenhet .. som bara kan stillas av att sitta och googla allt nuförtiden. Goggle, en nyckel till låsta dörrar. Dörrar som kanske borde vara stängda och inte öppnas.
Jag ska erkänna att jag är inte sämre, jag googlade hennes namn och fann hennes facebook. Jag var mest nyfiken vad facebook gör när en medlem går bort. Minns Lunarstorm som satte ett litet moln med en vit duva ovanför den avlidnes profilbild. Inget av detta slag fanns på fejjan. Fann däremot en nyskapad sida till hennes minne, skapad av hennes vänner. Det var här jag börjar bli irriterad. På denna sida hade en människa, som inte kände henne, som skrivit ett inlägg där hon först beklagar förlusten, och sen frågar vidare vad som hände, vem som gjorde det och varför. Puss och kram, ses på stan. Ingen hade svarat på det. Skönt tänkte jag. Bara för att en person går bort betyder det inte automatiskt att dess integritet försvinner.
När jag är irriterad på något vill jag läsa mer. Så jag hittade ett forum om mordet. Jag kanske är gammalmodig, men jag anser att polisen får sköta sitt arbete och människor som inte vet någon bakgrundshistoria ska hålla sig utanför. Inte hitta på egna versioner och inte anklaga oskyldiga personer. Här kryllade det av versioner av okunniga människor, och en och annan jubelidiot som påstår att det gör ingenting "hon var ändå en guling". Brinn.
Dessutom såg jag en tjej som stolt skrivit att hon hade minsann skickat ett mail till facebook och bett dem stänga ner Therese's konto. Och nej, denna tjej kände inte heller Therese, alls. Och när en annan forumsskrivare frågade varför hon skickat detta mail svarade hon att "för jag är vuxen och kan göra vad jag vill" Där är så mycket fel i det påståendet att jag kokar, brinner och skakar lite.
Fullkomligt upp till föräldrarna vad som ska hända med den stackars flickans facebook, absolut inte upp till en främling. Who died and made her God. Egoistiska besserwisser.
Har vi verkligen ingenting att göra med våra egna liv att andras är mer intressanta? Eller finner vi bara andras liv mer intressanta för att våra egna är så tråkiga?
Oh, jag pms'ar. Jag känner det.
♥
Första solstrålarna och Kaikoo var som en kossa på vårrus.
Lycka kommer i alla former, även denna. Ven - 09 fo sho!
kär och lek
En gång i tiden hade jag en vän, sen fick hon en pojkvän och glömde bort allt annat.
En gång hade jag en annan vän, men sen fick han en flickvän, och ingenting betydde någonting annat.
En gång hade jag en vän, sen blev hon sambo och hennes gamla vänner glömdes automatiskt bort.
En gång hade jag en vän, nu har han flickvän och jag väntar med spänning på att något ska hända.
Jag vill inte förlora fler vänner nu.
the freak show must go on.
Imorgon blir jag 23.
23.
... 23.
Hur i helvete blev jag det? Jag? Känner mig definitivt inte äldre än 16 år ur
Skillnaden idag är mest att jag aldrig ställa mig på en skateboard eller inlines utan att tänka på mina knän först.. Eller som nu i veckan när Nicklas berättade att träningen skulle börja igen och min första tanke var.. "... jag kommer dö"
Men nickade och verkade ivrig iaf, för det är den reaktionen jag förväntar mig av mig själv.. för 8 år sen. För längst inne är jag det, glad och ivrig, jag vill bara inte slå mig. Känns som om mitt läkekött har förmultnat.
Oh, jag vill inte bli äldre. Inte nu längre iaf, det räcker såhär, jag trivs bra nu.
Det blir faktiskt bara svårare och svårare att åka Barn på bussen.
Oh well, jag kommer vara ivrig och glad imorgon, men innan jag går upp ur sängen vill jag hitta mina morgontofflor så jag inte halkar på mitt parkettgolv. Sådeså!
Hard work work
Nu är Jona färdiggratulerad. Med pompa och ståt, och en hel del överraskningar är han nu officiellt 24 bast/jordsnurr och framförallt, år, gammal.
Håret har ännu en lång väg att vandra (uppåt) innan det blir grått, men lite mer bitter har han nock blivit, då han gnällde friskt hela vägen när han gick i ögonbindel till sin överraskningsfest i pildammsparken.
Men det viktigaste är ändå att åtminstone en av oss hade roligt, jag.
Lite mer tråkigt är att hans dator har gått sönder under kvällens fest, och min mobil.. ja.. jag vill ju inte beskylla någon, men jag har mina misstankar vem som har raderat alla mina bilder samt bytat ringsignal. Inte okej.
Mormors lägenhet är nu såld, stugan är färdigbyggd, tårtan uppäten, kaikoo av-fästad, solbrännan uppbyggd, fläsket påfyllt, grekland påläst, räkningar borttappade och jobbigast av allt; en dansk deklaration att inlämna.
Och här sitter jag.