.Cecilia Andersson.

 

"Ibland läser jag bloggar som Kenza och Tyra, och blir avundsjuk på hur himla snygga de är. ”Tänk om jag också kunde gå runt och se så vacker ut när jag typ steker lök”, tänker jag.

 

Sedan kommer jag på att det antagligen bara skulle göra mig stressad av att vara smal och snygg. Som om det skulle skapa en massa förpliktelser,  som att ta hand om min kropp och mitt hår och min hy och mina lår.

 

Ungefär som när jag köper en ny vit soffa eller lägger in ett nytt golv, och bara går runt och oroar mig för fläckar, märken och repor. ”Aaaaaaaaaaaaah, tvätta händerna innan du sitter i soffan!” vrålar jag. ”Måste du trampa så mycket på golvet när du går!” ylar jag. Och sedan köper jag massor av filtar och mattor att gömma allt det nya fina bakom.

 

Så vid närmare eftertanke kanske det är bekvämare att gå runt som en nedsutten Tomelilla, än att ligga under en matta hela dagen."

 

Jag <3 ketchupmamman.

http://www.ketchupmamman.se/

Jag är ensam hemma över helgen och det första jag gör när jag kommer hem från jobb är att leta upp mina tanttrosor från botten av byrålådan.

Jag kör Bridget Jones-style när ingen tittar, skönt att jag bor i en insynsskyddad lägenhet.

En sen kväll i sängen på Ängelholmsgatan och filmen är precis slut. Ett textdokument är öppnat och medans datorn lyser på sin sista låga...


I don't know about you, men jag tycker nu i efterhand att det är SJUKT KUL!
hahaha

Ett par frågade om vi vill att de skulle ta en bild på oss tillsammans framför
Tritons fontän och jag svarar instinktivt "NO!!"
Just då kändes det alldeles för töntigt, turistigt och vuxenfjantigt.
Såna här smygbilder är mycket tuffare.



Been there, done that. Det finns inga heta gladiatorer i verkligheten.
Ledsen att behöva säga det tjejer, men it's only fiction.



Ignorera soptunnan i bakgrunden och skåda det godaste vinet någonsin.
Only in Rome.



Efter vin hittade vi park.



Pizza är inte pizza i Sverige. Men skit i det, kolla minifotspåret på väg mot Jona!
Så litet! Och så läskigt!



Bild tagen efter Jona, king of maps, lurat upp mig längst en motorväg utan trottoar
under rusningstid, med uppförsbacke och militärjunta i slutet av vägen.
Nejdå, vi gick ALDRIG vilse, inte alls. Hmph.



Älskade Pantheon med världens finaste tak.



Vår!



Fontana Di Treva.

Samma fontän som den vackra Anita Ekberg badade i 1960
till den romantiska filmen Det Ljuva Livet och satte Sverige på kartan.

Även samma fontän där en rosförsäljare sa "fuck you" till Cissi år 2010.
Allt jag gjorde var att vifta bort en ros han tryckt upp i min näsa.
Han fick ett "fuck you too" tillbaka, såklart.

Förstår inte skillnaden mellan mig och Anita Ekberg, varför ska hon få allt? Jag är också blond.
Var tog romantiken vägen?
Vacker plats annars.



Classic.

---

Just nu är jag nyopererad i handleden. Det är ett stort år, detta 2010.

---

Ord är överflödiga.

---

---

Jahapp. Betalat räkningar, kompletterat en uppgift, vaskat mig, inspekterat top model, börjat kategoriserat mina viktiga pappet efter färg/bokstavsordning/utskriftsdatum/storlek/ämne/viktig'het och kategori och skitit i det och slängt ner allting i två pärmar vid namn SKOLA / ANNAT.

Klockan är snart två och jag väntar fortfarande på att något kul ska hända.
Om det inte gör det inom en kvart ska jag faktiskt skol-arbeta. Faktiskt!

Jag väntar på Frida. Jag väntar på att vi ska ha spenat mellan tänderna och en kråka i näsan och gå och shoppa. Det väntar jag på.

Men det kommer ju inte hända inom den närmsta framtid så då kan jag egentligen lika gärna vara duktig tills dess.

Jag var på strippaerobics igår. GOD im hot.

---

---

Det absolut bästa med pengar är att det får människor att visa sina sanna sidor.

---

Jag opererade brösten idag. Ja, det är sant.
Nedsövd blev jag och farbror doktor grävde runt med skalpellen och fixade och donade så fint han bara kunde. Nu är jag fin!
Bedövningen börjar släppa nu och med det kommer "ta hand om mig - känslan"
Så.. ta hand om mig.

Egentligen var det inte så dramatiskt som det låter. Nedsövd blev en del av mig, nämligen högra tutten. Skalpell for och blod sprutade, men det är bara för att farbror doktor tog bort ett födelsemärke, ett ganska litet födelsemärke.

Men jag vill ändå bli omhändertagen.. inte bara för att det började göra LITE ont, utan för att nu får jag bilder i huvudet att bröstet kommer stå åt ett håll? För jag har ju faktiskt tagit bort hud?

Fan också.

(haha, oh the pictures in my head - so funny)

Igår kväll hade vi inbrott i lägenheten...
Jag, Jona och Mikaela hade precis satt oss i köket och tagit första ölklunken när vi hör dörren öppnas i hallen. När Björn kommer hem om kvällarna brukar han alltid säga hej, men inget hej kom. Så jag skriker "hej!?" och dörren stängs snabbt igen.

Läget är skumt. Vi springer ut i hallen och allt vi kan se är tre blöta fotspår på entrémattan, ett steg in, ett steg mot jackorna och ett steg mot dörren igen. Jag springer ut i trappuppgången och var beredd på att stå ansikte mot ansikte mot en hemlös eller .. ja, liknande, för sådant händer här, det är ju efter allt Möllan och där det finns hjärterum finns det stjärterum. Typ.

Jag möter ingen luffare, eller liknande, men ser däremot en människa med svart handske försvinna ner längs trappräcket mot bottenvåningarna, snabbt som fan. Jag skriker "jag ser dig!!" och då försvinner han snabbt mot någon våning.

Lite omskakad och förvirrad, men ändå inte särkilt oroad, vänder vi tillbaka in i lägenheten. Skrattade lite och skakade på huvudet "fan vad skumt" och "vad var det om". Man är tydligen så pass trög att man inte förstår att man precis fått inbrott (att man blivit inbrott'ad?) Det är det sista man tror ska hända när man sitter i köket i hemmets trygghet och har trevligt. Det är också det sista man vill tro.

Jonas skolväska är nu försvunnen och Mikaelas väska också. Bägge två stod precis vid skorna i hallen. Det hela gick på 5 sekunder.

Lång historia kort; Jona ska döda killen men han är borta, ingen granne har sett någonting. Däremot har en granne våningen över också hört någon dra i hans dörr. Vi letar fotspår i snön och jag lackar.. som vanligt. Polisen kommer och drama drama drama ..

Det som gör mig ännu mer förbannad är att vissa saker som hände kan betyda att någon i huset vet mer..
Det som gör mig ännu mer förbannad är att jag nu, dagen efter, känner lite oro över att vara själv hemma.

Vi bor på 9:de våningen, jävligt naivt av mig att tro att oddsen att få inbrott så högt upp är mindre.

Och så går man genom alla "tänk om.. "

Tänk om ingen av oss skrikit hej när dörren öppnades. Hade brottslingen då fortsatt in i lägenheten, och vad gör man då när man står öga mot öga mot honom?

Tänk om han inte ville sno något, utan ville skada något?

Tänk om Kaikoo hade varit här, hade hans skall faktiskt kunna avskräcka brottslingen att överhuvudtaget sätta ett steg innanför dörren?

Tänk om han fick tag i några nycklar?

Tänk om Jona hade fått tag i honom? Här är mycket droger i kvarteret och jag är helt övertygad om att killen var påverkad. Tanken att någon gör inbrott annars - opåverkad, är på något sätt ännu mer deprimerande.

Tänk om vi bara hade låst.





All I wanted was a beer.

Det slaskar ute. Så som det bara gör i Malmö. Även om snön faller fint just nu, så vänta bara en timme. Jag är ingen pessimist, bara realist. Jag är aldrig bitter, hade bara velat ha det annorlunda lite då och då.

Och det får mig att längta efter sommaren igen;


ÖH, GÖTT! Grekland - 09.

Alltså, ta de inte fel. Jag är väldigt glad lycklig nu... jag har lov, helg, tivoli på söndag, jul och allt som hör till (mat) och Åre på kalendern! Så även om bitterkärringen som är realist knackar mig på ryggen lite då och då så knäpper jag bort henne med mina röda naglar i några veckor till, och tar en till pepparkaka.
Då blir man snäll. 

---

 

Det är seminarium idag i skolan och jag måste skriva en frågeställning.
Min största fråga kommer vara varför jag behöver en frågeställning, när allting känns som ett frågetecken?